Torsdag morgon.
Varför i hela friden har jag bestämt mig för att börja gå upp vid sju på mornarna? Jag börjar tio och bussen upp på stan går 09.31...
Det är väl för att kunna blogga med mera på morgonen också.
Idag skulle jag ha dragit på körlektion efter praktiken, trodde jag iaf. Fick just telefonsamtal från körskolan som sa att den tiden var nu och inte i eftermiddag som jag trodde... 480 spänn åt helvete rent ut sagt då jag inte får tillbaka pengar för en missad lektion... Så jag kommer hem som vanligt efter praktiken, men jag kommer inte att vara ensam på eftermiddagen, så jag kommer nog inte kunna blogga någonting. Det får bli till kvällen, efter nio eller så.
Det är nämligen så att min flickvän ska komma hit i eftermiddag, och hon är ju en av de personer som ligger högst på listan över folk som inte får läsa min blogg. Anledningen? Jo för här kommer jag skriva sånna saker som hon inte vill höra...
Jag tänkte faktiskt skriva av mig lite nu...
Det är så att jag har varit tillsammans med min flickvän i över tre år nu... Vi blev tillsammans när jag gick i nian, var 15år då. Sedan dess har vi umgåtts näst intill varje dag, det är nu senaste året som vi har haft ett par dagar i veckan som vi inte träffas, men varje helg och lov osv spenderas med henne. Jag känner att detta har resulterat i att jag inte vet vem jag är utan henne. Just den perioden, mellan 15 och 18 är ju den då man försöker hitta sig själv, skapa sig en egen identitet osv. Men tack vara att jag har varit med henne hela tiden har jag inte haft tid för sånt.
I ungefär ett halvår nu så har jag kännt att vårat förhållande inte är det bästa, jag är helt enkelt inte lycklig längre... Men det visar jag ju såklart inte utåt, jag har blivit mästare i att ljuga för mig själv och andra. Jag kan lova dig att jag verkar vara den gladaste och mest lyckliga personen på hela skolan till exempel, men innombords är det kaos. Jag måste försöka ta mig ur allt det jobbiga, men det är fan nästan svårare och jobbigare än att leva så som jag gör nu...
Mitt nyårs löfte i år var officiellt att ta tag i mitt liv och leva det så som jag vill att det ska levas, och inte vara nån jävla robot. För mig betyder det såklart att orka ta mig ur mitt förhållande, med mera. Jag har nämligen fler jobbiga situationer att klara mig levande genom. Kärlek på annat håll till exempel, jag måste ta reda på hur jag faktiskt känner för en person.
Det får faktiskt duga för nu... Nu ska jag borsta tänderna och dra på mig lite kläder, fixa håret och så.
Vi hörs i kväll någon gång
/Strumpan!
Det är väl för att kunna blogga med mera på morgonen också.
Idag skulle jag ha dragit på körlektion efter praktiken, trodde jag iaf. Fick just telefonsamtal från körskolan som sa att den tiden var nu och inte i eftermiddag som jag trodde... 480 spänn åt helvete rent ut sagt då jag inte får tillbaka pengar för en missad lektion... Så jag kommer hem som vanligt efter praktiken, men jag kommer inte att vara ensam på eftermiddagen, så jag kommer nog inte kunna blogga någonting. Det får bli till kvällen, efter nio eller så.
Det är nämligen så att min flickvän ska komma hit i eftermiddag, och hon är ju en av de personer som ligger högst på listan över folk som inte får läsa min blogg. Anledningen? Jo för här kommer jag skriva sånna saker som hon inte vill höra...
Jag tänkte faktiskt skriva av mig lite nu...
Det är så att jag har varit tillsammans med min flickvän i över tre år nu... Vi blev tillsammans när jag gick i nian, var 15år då. Sedan dess har vi umgåtts näst intill varje dag, det är nu senaste året som vi har haft ett par dagar i veckan som vi inte träffas, men varje helg och lov osv spenderas med henne. Jag känner att detta har resulterat i att jag inte vet vem jag är utan henne. Just den perioden, mellan 15 och 18 är ju den då man försöker hitta sig själv, skapa sig en egen identitet osv. Men tack vara att jag har varit med henne hela tiden har jag inte haft tid för sånt.
I ungefär ett halvår nu så har jag kännt att vårat förhållande inte är det bästa, jag är helt enkelt inte lycklig längre... Men det visar jag ju såklart inte utåt, jag har blivit mästare i att ljuga för mig själv och andra. Jag kan lova dig att jag verkar vara den gladaste och mest lyckliga personen på hela skolan till exempel, men innombords är det kaos. Jag måste försöka ta mig ur allt det jobbiga, men det är fan nästan svårare och jobbigare än att leva så som jag gör nu...
Mitt nyårs löfte i år var officiellt att ta tag i mitt liv och leva det så som jag vill att det ska levas, och inte vara nån jävla robot. För mig betyder det såklart att orka ta mig ur mitt förhållande, med mera. Jag har nämligen fler jobbiga situationer att klara mig levande genom. Kärlek på annat håll till exempel, jag måste ta reda på hur jag faktiskt känner för en person.
Det får faktiskt duga för nu... Nu ska jag borsta tänderna och dra på mig lite kläder, fixa håret och så.
Vi hörs i kväll någon gång
/Strumpan!
Kommentarer
Trackback
